Ir al contenido principal

LUIS ALBERTO CASTILLO, traducido al sueco por Thomas Almqvist

Luis Alberto Castillo nació en Piura (Perú) en 1951 y murió en Lima en 2025.



EN BLANCO Y NEGRO (Crónica sospechosa)



Los poetas de Lima

cantan en los parques

toman whisky o cerveza o café según las variaciones

meteorológicas

atrincherados tras botellas disciernen sobre hechos

desobedecen las luces del semáforo

y hay quienes se jactan de haber visto un naufragio

de haber copulado noches enteras con estrellas de TV

Tarde la noche deambulan

hablan de Marx

mientras mastican chicles y fuman

cigarros negros

o rubios

son víctimas de persecuciones

sufren de insomnio / de ansiedades inefables

aman bellas mujeres

a la luz de faroles virreinales

comentan en voz baja las últimas innovaciones

cuentan sus hazañas: escribo de noche

sus preferencias: me gusta Eliot

compran libros / visitan supermercados

de vez en cuando adquieren un pantalón nuevo

un primus eléctrico

escriben cartas

usan lentes o no los usan

admiran al Che y se entusiasman con el último LP

de los Compadres.



I VITT OCH SVART (Misstänkt krönika)

 

Poeterna i Lima

sjunger i parkerna

dricker whisky eller öl eller kaffe enligt de meteorologiska

variationerna

förskansade bakom flaskor skiljer mellan fakta

trotsar trafikljusen

och det finns de som skryter med att de sett ett skeppsbrott

att de kopulerat i hela nätter med TV-stjärnor.

Sent på natten flanerar de

talar om Marx

medan de tuggar tuggummi och röker

svarta cigarrer

eller ljusa

de är offer för förföljelser

lider av sömnlöshet/obeskrivlig ångest

älskar vackra kvinnor

till ljuset av gatlyktor från vicekungadömet

kommenterar med låg röst de senaste nyheterna

berättar om sina bragder: jag skriver på natten

deras företräden: jag tycker om Eliot

köper böcker/besöker affärscentra

då och då skaffar de nya byxor

ett elektriskt primuskök

skriver brev

använder de linser eller inte

beundrar Che eller blir entusiastiska över den senaste LP:n

med Los Compadres*


* Duo med peruanska sångare. 




 

·      

 


Comentarios

Entradas populares de este blog

DANTE BERTINI, traducido al polaco por Ada Trzeciakowska

Dante Bertini nació en 1945 en Buenos Aires (Argentina), donde murió en 2025.                        MUDANZA                ¿qué más puedo decirte?                quisiera que estrenaras un rincón de mi cuerpo               aunque no hay nada nuevo en el hábito viejo              que es ahora mi cuerpo                ¿hay algo que seduzca tu paso hasta mi lecho?                podría alzar la voz                dotarla de algún énfasis                dar cualidad divina a lo apenas doméstico                prometer ...

MARY OLIVER, traducida del inglés por Jonio González

Mary Oliver nació en  Maple Heights (Ohio, EE UU) en 1935 y murió en Hobe Sound (EE UU) en 2019. THE SUMMER DAY Who made the world? Who made the swan, and the black bear? Who made the grasshopper? This grasshopper, I mean- the one who has flung herself out of the grass, the one who is eating sugar out of my hand, who is moving her jaws back and forth instead of up and down- who is gazing around with her enormous and complicated eyes. Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face. Now she snaps her wings open, and floats away. I don't know exactly what a prayer is. I do know how to pay attention, how to fall down into the grass, how to kneel down in the grass, how to be idle and blessed, how to stroll through the fields, which is what I have been doing all day. Tell me, what else should I have done? Doesn't everything die at last, and too soon? Tell me, what is it you plan to do with your one wild and precious life? ...

XUAN BELLO, traducido del asturiano por Lourdes Álvarez

Xuan Bello nació en Paniceros (Asturias) en 1965 y murió en Oviedo en 2025. SINESTESIA Los neurofisiólogos afirmen que ye namás un enquívocu del cuerpu namoráu: vete equí mesmu, nesta cai nesta ciudá perdida, sentir el to cuerpu baxo la camisa del silenciu. Una simple confusión del cerebro que, con too, permitió a Herzog falar de la “verdá poética” y a Keats recordanos que la memoria esfrutaba del sentíu del tactu. Yer por eso que’l rellumu de lo real tresfórmase en verdá na alma y yo pùedo besate                                                (pongo tanta atención cuando te beso)                                ...