Ir al contenido principal

ELMER DIKTONIUS, traducido del sueco por Aleisa Ribalta Guzmán

Elmer Diktonius nació en Helsinki (Finlandia) en 1896 y murió en Kauniainen (Finlandia) en 1961.


EL JAGUAR



I
 
Acecha desde lo verde,
roja nariz,
ojos de
reflejos triangulares,
difusos
bigote ondulado,
oblicuo el trasero
¡Salta! Jaguar mío
vuela y muerde, haz pedazos.
Tuya mía, la moral: ¡rompe!
 
Mordida ineludible si es que el bocado es vida,
derribo sagrado si es que lo podrido apesta.
Y destrozar, con rabia, urge la vida toda,
hasta la belleza entera y desde la caverna, germinará.
Ya somos dos, el poema y yo: una garra,
el deseo, somos dos; un zarpazo, un colmillo,
juntos seremos: máquina que tritura.
Fuera con la insensible imprenta,
la compasión descorazonada,
la falsa fe de los infieles,
la impotencia de los poderosos,
la malsana debilidad de los buenos.
Queremos parir con muerte.
Hagan paso, haced lugar para
ver, de una vez y por todas,
las manchas del sol danzar.

 
II
 
¿No creéis
que unas garras potentes sientan el ardor?
¿No creéis que el jaguar tenga un corazón?
Ah, el viejo tópico
el padre, la madre, los hijos de los hijos
el desierto es grande,
frío el viento de otoño,
muy dentro de la panza del jaguar,
vive la soledad con su duda,
puede el jaguar besar una flor.
Tiene lágrimas:
sentimentalidad.

 
III
 
Noche. Despacio caen las cascadas.
El jaguar duerme.
Una hormiga le lame las garras.
¿Quién suspira?
Viene la mañana,
las manchas del sol ¿danzan?

 
IV
 
¡Las manchas del sol danzan!
Para siempre remolinea todo.
De un salto
se lanza el jaguar sobre
los predios del otro
es en su ascenso la estrella, ¡de allí hacia donde va!
 
un rayo en el aire
como una flecha enterrada en el pecho de la Tierra.


JAGUAREN



I

Ur gröna blad sticker fram
röd nos
ögon med
trekantiga blickar
spräckligt –
morrhår vågrörelse
klotass –
du flyger ju! – mitt hjärtas jaguar! –
så flyg och bit och riv och söndersarga!
Din-min moral: att slå.
Att bita är ett tvång så länge bett ger liv
att riva är en helighet så länge ruttet stinker
och söndersargas måste livets fulhet
tills skönhet-helhet ur dess mull kan gro.
Så är vi två, min dikt och jag: en klo
en vilja är vi två, ett gap en tand
tillsammans är vi: en maskin som slår.


Vi vill döda de känslolösas skri
de hjärtlösas medlidande
de otrognas religiositet
det starkas maktlöshet
det godas onda svaghet,
vi vill föda med att döda
vi vill bereda plats
vi vill engång se
solfläckar dansa.



II

Tror man ej
att starka tassar känner svedan?
Tror man ej att jaguaren har hjärta?
Ack den har fader moder henne ungar –
ödemarken är stor
kall är höstens vind
djupt i jaguarens mage bor
ensamhet förtvivlan.
Jaguaren kan kyssa en blomma.
Den har tårar
sentimentalitet.



III

Natt.
Vattenfall mumlar långt.
Jaguaren sover.
En myra slickar dess klo.
Vem viskar:
morgonen kommer
solfläckar dansa?



IV

Solfläckar dansa!
Vigt virvlar allt.
Med ett skutt
slungar sig jaguaren över
granarnas toppar –
hör stjärnskrattet i dess rytning! –
en blixtvolt i luften –
som en pil djup i jordens bröst.






Comentarios

Entradas populares de este blog

MARY OLIVER, traducida del inglés por Jonio González

Mary Oliver nació en  Maple Heights (Ohio, EE UU) en 1935 y murió en Hobe Sound (EE UU) en 2019. THE SUMMER DAY Who made the world? Who made the swan, and the black bear? Who made the grasshopper? This grasshopper, I mean- the one who has flung herself out of the grass, the one who is eating sugar out of my hand, who is moving her jaws back and forth instead of up and down- who is gazing around with her enormous and complicated eyes. Now she lifts her pale forearms and thoroughly washes her face. Now she snaps her wings open, and floats away. I don't know exactly what a prayer is. I do know how to pay attention, how to fall down into the grass, how to kneel down in the grass, how to be idle and blessed, how to stroll through the fields, which is what I have been doing all day. Tell me, what else should I have done? Doesn't everything die at last, and too soon? Tell me, what is it you plan to do with your one wild and precious life? ...

CAROLYN KIZER, traducida del inglés por Jonio González

Carolyn Kizer nació en Spokane (EE. UU.) en 1925 y murió en Sonoma en 2014. JUEGOS PELIGROSOS Remonto un barrilete negro en una larga cuerda. Mientras lo recojo, Veo que es un manso murciélago. Dices que eres tú. Remontas un barrilete blanco, pero la cuerda se rompe. Mientras desciende revoloteando Ves que es una mariposa blanca. Digo que soy yo. Tú inventaste este juego, Sus términos, su terminología. Yo suministré la cuerda, Y te di el extremo deshilachado Para poder escapar. Remonté un barrilete negro, solté la cuerda. Pero aquella cosa cayó Directo hacia mi larga cabellera Para enredarse allí. Remontaste un barrilete blanco que se escapó. Lo perseguiste con tu radar de murciélago. Pero sólo encontraste una mariposa blanca Temblando en una hoja plagada de avispas. DANGEROUS GAMES I fly a black kite on a long string. As I reel it in, I see it is a tame bat. You say it's you. You fly a white kite, but the string snaps. As it flutters down, You see it is a cabbage butterfly. I say ...

GREGORY CORSO, traducido del inglés por Jonio González

Gregory Corso nació en Nueva York (EE. UU.) en 1930 y murió en Robbinsdale en 2001. FRAGMENT FROM THE DECADENCE Fortunato Giapinelli spat upon the rampart of Servius and urinated over the mountain ridges       the Alpine pastures and the cypress and pine forests. Bosco Totobocho saw this and did not like it      So he climbed the Antonine Column and aimed his      onager at the slob Fortunato Giapinelli A Tuscan marble found its mark in Giapinelli’s leg.      He fell, and falling,      helplessly urinated all over himself. Bosco Totobocho howled with booms of laughter      he rolled on the Alcantara over the Tagus      holding his belly booming and booming      until he rolled right smack into a basilica      and there the furious Giapinelli family       awaited him FRAGMENTOS DE LA DECADENCIA Fortunato Giappinelli escupió en la mural...