Luz Machado nació en Ciudad Bolívar (Venezuela) en 1916 y murió en Caracas en 1999.
LA CASA POR DENTRO
La casa necesita mis dos manos.
Yo debo sostener su cal como mis huesos,
su sal como mis gozos,
su fábula en la noche
y el sol ardiendo en mitad de su cuerpo.
Deben dolerme las cortinas y sus gaviotas
muertas en el vuelo.
Conmoverme el jardín y su antifaz
de flores dibujado,
el ladrillo inocente acusado
de no haber alcanzado los espejos,
y las puertas abiertas para las recién casadas
con su rumor de arroz creciendo bajo el velo.
Debo atender su réplica del universo,
la memoria del campo en los floreros,
la unánime vigilia de la mesa,
la almohada y su igualdad de pájaros dispersos,
la leche con el rostro del amanecer bajo la frente
con esa yerta soledad de una azucena
simplemente naciendo.
Debo quererla entera, salida de mis manos
con la gracia que vive de mi gracia muriendo.
Y no saber, no saber que hay un pueblo de trébol
con el mar a la puerta
y sin nombres
ni lámparas.
INNE I HUSET
Huset behöver båda mina händer.
Jag bör underhålla kalket i det liksom i mina
ben,
saltet som min glädje,
sagan i natten
och solen som glöder mitt i.
Gardinerna värker i mig och måsarna
dör i flykten.
Trädgården gör mig rörd och ansiktsmasken
av tecknade blommor,
det oskyldiga teglet anklagat
för att inte ha nått fram till speglarna,
och dörrarna öppna för de nygifta
med sitt sorl av ris som växer under slöjan.
Jag bör ta hand om universums kopia,
minnet av landet i blomvaserna,
det samfällda nattvaket vid bordet,
kudden och dess likhet med utspridda fåglar,
mjölken med gryningens ansikte i pannan
med den vita liljans stela ensamhet
som helt enkelt föds.
Jag bör älska det helt och hållet, som kommit
till ur mina händer
med den nåd som lever av min döende nåd.
Och att inte veta, att inte veta att det finns
en by av fyrklöver
med havet utanför dörren
utan namn
och utan ljus.
Comentarios
Publicar un comentario