JORGE AULICINO, traducido al sueco por Thomas Almqvist

Jorge Aulicino nació en 1949 en Buenos Aires (Argentina), donde murió en 2024.

HOMBRES EN UN RESTAURANTE

Habla del modo en que los sucesos políticos
van modelando su temperamento o al menos
las manifestaciones externas de su espíritu.
Dice que no se afeita ya de la misma manera.
Me resisto a creer que algo tan exterior
pueda modelar el espíritu
o siquiera sus manifestaciones externas.
He bajado una escalera que bajé otras veces, de joven.
Es la escalera de este restaurante,
que conduce a los baños del subsuelo.
No estoy seguro de haber sido feliz cuando bajé las otras veces.
Sin embargo, bajar de nuevo esa escalera me puso bien.
O quizá no deba decir “de nuevo”.
Lo único seguro es que mi dicha momentánea
tuvo que ver con bajar la escalera.
Le pregunto si eso tiene relación con la política.
Me responde que, en un sentido amplio, sí.
Me dice que, políticamente, soy un hombre inconveniente.
Alguien que se pone feliz al bajar una escalera,
por razones inexplicables pero con seguridad internas,
no es un tipo al que se le pueda confiar una ejecución.
“Esencialmente”, dice, “sos un tipo político.
Yo no lo soy. Esas alteraciones en los ritos lo prueban.”
Pienso en la lluvia en el campo y admiro a mi amigo
que puede escuchar el sonido de otro océano.

MÄNNISKOR PÅ EN RESTAURANG

 

Han talar om det sätt som de politiska händelsern

formar hans temperament eller åtminstone

andens yttre utslag.

Han säger att han inte längre rakar sig på samma sätt.

Jag kämpar emot att tro att något så utvändigt

skulle kunna forma anden

eller ens så utvändiga yttringar.

Jag har gått nerför en trappa som jag gick nerför andra gånger, som ung.

Det är trappan i den här restaurangen som leder till toaletterna i källaren.

Jag är inte säker på att jag var lycklig, när jag gick ner de andra gångerna.

Emellertid, att gå nerför den här trappan igen, fick mig att må bra.

Eller jag kanske inte bör säga ”igen”.

Det enda säkra är att min ögonblickliga lycka

hade med att gå nerför trappan att göra.

Jag frågar honom om det har något med politiken att göra.

Han svarar att i vidsträckt betydelse så har det det.

Han säger mig att politiskt sett är jag en obekväm person.

Någon som blir lycklig när han går nerför en trappa

av oförklarliga anledningar men helt säkert inre,

Är inte någon som du kan anförtro en avrättning.

”Huvudsakligen”, säger han, ”är du en politisk typ.

Jag är inte det. Dessa variationer i vanorna bevisar det.”

Jag tänker på regnet på landet och jag beundrar min vän som

kan höra bruset från den andra oceanen.