María Granata nació en 1920 en Buenos Aires (Argentina), donde murió en 2026.
ÉXTASIS
Lienzo embebido en ti
es ahora mi cuerpo,
del todo desasido
y sin otra envoltura que tu imagen.
En mí te llevo como si cargara
sobrecogida sangre.
Sales de ti
hacia el encuentro, génesis reciente,
y yo bebo y respiro
tu exhalación, la rama de tu gozo.
Allí donde se forma
el color de tus brazos enlazados
gira el anillo impar que me contiene.
Nadie me busque, nadie.
Soy tu vigilia,
me disuelvo, pequeña,
en la dulzura que tu pecho emana.
Soy tu sombra y la mía,
soy un desprendimiento de ti mismo.
Allí donde comienza
esa felicidad sufriente y bella,
voy a tu encuentro.
Me despojo de mí
con un sacudimiento
de aterrados manzanos.
Puedo en amor morir que seguiría
recorriendo la tierra con tus pasos,
en tus manos ahogada.
EXTAS
Målarduken indränkt med dig
är nu min kropp
fri från allt
och utan allt annat hölje än din bild.
Jag bär
dig i mig som om jag var proppfull
och rädd för blod.
Du utgår från dig själv
mot mötet, en ny begynnelse,
och jag dricker och andas in,
din utandning, din gren av njutning.
Där den formas
färgen på dina hopslingrade armar
vänder den udda ringen som håller mig
tillbaka.
Ingen må söka mig, ingen.
Jag är ditt nattvak,
jag löses upp, lilla du,
i ljuvheten som ditt bröst manar fram.
Jag är din skugga och min,
jag är din egen givmildhet.
Där den börjar
denna vackra och plågsamma lycka,
möter jag dig.
Jag frigör mig från mig själv
med en skakning
av skrämda äppleträd.
Jag kan dö i kärleken som skulle jag följa,
genomkorsa jorden med dina steg,
kvävd i dina händer.
Comentarios
Publicar un comentario