Ir al contenido principal

MARÍA GRANATA, traducida al sueco por Thomas Almqvist

María Granata nació en 1920 en Buenos Aires (Argentina), donde murió en 2026.


ÉXTASIS

Lienzo embebido en ti

es ahora mi cuerpo,

del todo desasido

y sin otra envoltura que tu imagen.

En mí te llevo como si cargara

sobrecogida sangre.

Sales de ti

hacia el encuentro, génesis reciente,

y yo bebo y respiro

tu exhalación, la rama de tu gozo.

Allí donde se forma

el color de tus brazos enlazados

gira el anillo impar que me contiene.

Nadie me busque, nadie.

Soy tu vigilia,

me disuelvo, pequeña,

en la dulzura que tu pecho emana.

Soy tu sombra y la mía,

soy un desprendimiento de ti mismo.

Allí donde comienza

esa felicidad sufriente y bella,

voy a tu encuentro.

Me despojo de mí

con un sacudimiento

de aterrados manzanos.

Puedo en amor morir que seguiría

recorriendo la tierra con tus pasos,

en tus manos ahogada.



EXTAS


Målarduken indränkt med dig

är nu min kropp

fri från allt

och utan allt annat hölje än din bild.

Jag bär

dig i mig som om jag var proppfull

och rädd för blod.

Du utgår från dig själv

mot mötet, en ny begynnelse,

och jag dricker och andas in,

din utandning, din gren av njutning.

Där den formas

färgen på dina hopslingrade armar

vänder den udda ringen som håller mig tillbaka.

Ingen må söka mig, ingen.

Jag är ditt nattvak,

jag löses upp, lilla du,

i ljuvheten som ditt bröst manar fram.

Jag är din skugga och min,

jag är din egen givmildhet.

Där den börjar

denna vackra och plågsamma lycka,

möter jag dig.

Jag frigör mig från mig själv

med en skakning

av skrämda äppleträd.

Jag kan dö i kärleken som skulle jag följa,

genomkorsa jorden med dina steg,

kvävd i dina händer.






Comentarios

Entradas populares de este blog

DANTE BERTINI, traducido al polaco por Ada Trzeciakowska

Dante Bertini nació en 1945 en Buenos Aires (Argentina), donde murió en 2025.                        MUDANZA                ¿qué más puedo decirte?                quisiera que estrenaras un rincón de mi cuerpo               aunque no hay nada nuevo en el hábito viejo              que es ahora mi cuerpo                ¿hay algo que seduzca tu paso hasta mi lecho?                podría alzar la voz                dotarla de algún énfasis                dar cualidad divina a lo apenas doméstico                prometer ...

REGINA ULLMANN, traducido del alemán por Anna Rossell

Regina Ullmann nació en San Galo (Suiza) en 1884 y murió en Ebersberg (Alemania) en 1961. UND STIRBT... Und stirbt sie auch, so trifft dich kein Verschulden. Sie hat sich ihren Tod selbst wie ein Hemd gewoben und hat sich eng und hart hineingeschoben, die Formeln murmelnd, die diesen grauen Sinn nach innen wachsen machen und sie ganz umschließen. Daß nicht ein Baum und nicht ein Vogelsang und alle Süße, die in reifen Früchten geborgen ist, sie jemals mehr durchbricht. Sie stirbt so wie ein Stein in sandiger Ebene. Es wird ihn keiner finden, dies Stein zerteilt sich wieder in das Land. Und nur Jahrtausende noch, die verwandeln im Kreisen ihrer Erde, sagen riesig: lieben. Y SI TAMBIÉN  Y si también muere la culpa no te corresponde. Tejió su propia muerte, como si de una camisa se tratara, y en ella se enfundó musitando fórmulas que hacen crecer hacia dentro este sentido gris y lo envuelve. Y ni un árbol ni el trino de un pájaro ni to...

FANNY HOWE, traducida del inglés por Jonio González

Fanny Howe nació en Búfalo (EE. UU.) en 1940 y murió en Cambridge en 2025. A THOUGHT   To return to infancy: to be without speech. The threshold between Eden and Heaven. Ground and cloud. Hollowed out, each image will lose its definition bit by bit. An infant in Purgatory still covers her head with swaddling Or is it the sunlight lying on the floor? We try to domesticate our spirits like children. We chase and chastise them until they change. We spend our lives trying to release them again .     UNA REFLEXIÓN   Regresar a la infancia: ser sin palabras. El umbral que separa Edén y cielo. Tierra y nube. Vaciada, cada imagen perderá su definición poco a poco Una niña en el Purgatorio aún cubre su cabeza con un paño ¿o es la luz del sol tendida en el suelo? Tratamos de domesticar nuestro espíritu como a un niño. Lo perseguimos y castigamos hasta que cambia. Nos pasamos la vida intentando liberarlo de nuevo.